Kursbeskrivning

Miljöhistorisk forskning inleddes på 1960-talet för att tolka mänsklighetens historia ur både historiska och ekologiska perspektiv. Det främsta målet är att studera förhållandet mellan den fysiska och den biologiska miljön i tidigare mänskliga samhällen. Inledningsvis kommer vi att göra en översikt över hur miljöhistorien betraktar processer inom de discipliner och underdiscipliner som har utvecklats. Kursens andra tematiska del handlar om en granskning av de viktigaste typerna av data som används inom miljöhistorisk forskning. Under lektionerna kommer vi att diskutera vetenskapliga, arkeologiska och historiska källor och hur de används för att rekonstruera historiska miljöer, klimat och interaktioner mellan människa och natur. Den tredje huvudgruppen av lektioner ägnas åt diskussioner kring fallstudier. Vid vissa tidpunkter och på vissa platser uppvisar samhällen flexibilitet och motståndskraft inför klimatfluktuationer eller mänskligt orsakade förändringar som påverkar den omedelbara miljön. Vid andra tillfällen och på andra platser kan små fluktuationer eller kortsiktiga lösningar på miljöförändringar innebära en katastrof för befolkningens försörjningsgrund, eventuellt med långsiktiga konsekvenser. Varje lektion kommer att presentera sårbarhets- och anpassningsstrategier i samband med status, förändring och kris genom exempel från ungefär de senaste två årtusendena.

Kursmål

Kursen ger en introduktion till de viktigaste begreppen och frågeställningarna inom global miljöhistoria. Vid kursens slut ska studenterna ha en grundläggande förståelse för de centrala temana inom miljöhistoria och kunna sätta dessa i ett kritiskt och jämförande sammanhang med dagens globala miljöförändringar.

Kursens mål är att ge en inblick i hur klimat och miljö påverkar olika aspekter av människans tillvaro, såsom jordbruk och försörjning, sjukdomar och hälsa m.m., och omvänt att belysa hur mänsklig verksamhet inom jordbruk, industri eller militär har förändrat landskapet och därmed satt igång eventuellt oförutsedda händelser och reaktioner som lett till betydande miljöförändringar.

Kursen är utformad för att ge en djupare förståelse för samspelet mellan naturen och samhällen, i syfte att visa att människans påverkan på jordens olika sfärer var av avgörande betydelse långt innan den så kallade antropocen inleddes. Fallstudierna har valts ut för att ge en balanserad bild av historiska miljöprocesser från Amerika via Europa till Östasien.

 

Bedömning

(1) Väl förberett deltagande vid seminarierna (30 %)

(2) En muntlig presentation på 10–12 minuter om ett ämne som tilldelas i början av terminen (30 %)

(3) En kort skriftlig uppsats baserad på en kritisk läsning av en källa eller överenskommen sekundärlitteratur (40 %)

(4) Regelbunden närvaro (minst 10 tillfällen)

SESSION 1: INLEDNING TILL KURSEN (30 minuter)

 

SESSION 2: INLEDNING – UTVECKLINGEN AV HISTORISK MILJÖFORSKNING

Utvecklingen av miljöhistoria och arkeologi, som är starkt kopplad till miljötänkandet, har blivit utbredd sedan 1960-talet. Under 1980-talet tog miljöhistorien dock en mer vetenskaplig inriktning efter en inledande period av experimenterande. Kursen syftar till att belysa ämnesområdets utveckling, forskningsfrågorna och, framför allt, de metoder som olika forskare använder inom historisk miljöforskning.

– McNeill, John R., ”Observations on the Nature and Culture of Environmental History”,History and Theory42/4 (2003), s. 5–43.

– Pfister, Christian, ”1950-talssyndromet och övergången från en långsam till en snabb försämring av den globala hållbarheten”, i Uekoetter, F. (red.):The Turning Points in Environmental History (Pittsburgh: University of Pittsburgh Press, 2010), s. 90–108.

 

SESSION 3: KÄLLOR OCH FORSKNINGSMETODER INOM MILJÖHISTORIA

 

Under de senaste decennierna har inte bara den vetenskapliga och arkeologiska forskningen som syftar till att rekonstruera miljöprocesser blivit utbredd, utan även historiker har studerat klimat- och miljöprocesser mer ingående. Klimathistoriker har utvecklat ett system som ligger till grund för tillförlitliga kvantitativa klimatrekonstruktioner, och flera typer av bevismaterial har undersökts ingående. Miljöhistoriker har under de senaste decennierna påvisat flera miljöeffekter (förändringar i skogstäcket, hydrologiska förändringar, landskapsförändringar) till följd av mänsklig verksamhet.

Obligatorisk läsning

–*Capitulare de villis*. Flera utgåvor. Online:https://www.le.ac.uk/hi/polyptyques/capitulare/trans.html (Länk till en extern webbplats.)

–IsabelleChuine m.fl., ”Grape Ripening as a Past Climate Indicator.”Nature432/18 (2004): 289–290.

– Finn Arne Jørgensen och Malin Kristine Graesse.Gamla foton i dagens landskap: Refotografi som metod inom miljöhistoria. Online-dokument.https://niche-canada.org/2024/06/07/past-photos-in-present-landscapes-rephotography-as-a-method-in-environmental-history/ (Länk till en extern webbplats.)

 

Läsmaterial inför presentationerna

– Popa, Ionel och Kern, Zoltán, ”Rekonstruktion av långsiktiga sommartemperaturer utifrån trädringdata från de östra Karpaterna”,Climate Dynamics 32(2009): 1107–1117.

 

SESSION 4: ANPASSNING TILL FÖRÄNDRADE KLIMAT- OCH MILJÖUTMANINGAR – DEN LILLA ISTIDEN

 

Den lilla istiden var en av de mest markanta avkylningsperioderna i historien. Den inleddes någon gång mellan 1300- och 1500-talet och varade fram till slutet av 1800-talet. Under den lilla istiden minskade växtsäsongen avsevärt i de yttre delarna av det europeiska jordbruksområdet (Skandinavien, Skottland, Alperna), liksom arealen av odlingsbar mark, vilket ledde till allvarliga regionala försörjningskriser. Havsstormar blev vanligare längs Atlantkusten. Samtidigt fanns det dock även regioner som gynnades av klimatförsämringen. I den östra delen av Centraleuropa (från Polen till Ungern) växte ett blomstrande jordbruksexportområde fram. En stor fiskstam vandrade från haven runt Norge till den södra delen av Nordsjön till följd av den globala nedkylningen, vilket gav uppsving åt det nederländska och engelska havsfisket.

Obligatorisk läsning

– Behringer, Wolfgang,The Cultural History of Climate(Cambridge: Polity, 2010), s. 85–120.

 

Läsmaterial inför presentationerna

– Degroot, Dagomar, ”War of the Whales: Klimatförändringar, väder och konflikter i Arktis i början av 1600-talet”, Environment and History 26, nr4 (2020):549–577.https://doi.org/10.3197/096734019X15463432086801 (Länk till en extern webbplats.)

– Grove, Richard H., ”Den stora El Niño-händelsen 1789–93 och dess globala konsekvenser: En rekonstruktion av en extrem klimathändelse i världens miljöhistoria”,The MedievalHistoryJournal10 (2007): 75–96.

 

SESSION 5: DEN SVARTA DÖDEN – OLIKA TOLKNINGAR (URSPRUNG, SPRIDNING, FAKTORER)

I början av 1300-talet hade Europa nått den övre, hållbara gränsen för befolkningsökningen. Befolkningen på 85–90 miljoner människor hade vuxit sig större än livsmedelsförsörjningen, och dessutom hade klimatförhållandena börjat bli fuktigare och kallare i samband med den lilla istiden. Epidemin ”svarta döden” orsakade en slutgiltig befolkningskollaps mellan 1347 och 1352, efter jordbrukskrisen på 1310-talet. En betydande del av den europeiska befolkningen föll offer för pesten, krig och dåliga skördar. Dessa chocker för de europeiska samhällsinstitutionerna inträffade på många nivåer. De långsiktiga effekterna av krisen under denna epok resulterade dock i en period av ”kreativ förstörelse”, vilket banade väg för utvecklingen av den tidiga moderna tidens strukturer.

Obligatorisk läsning/filmvisningar

– Campbell, Bruce M.S.:Föreläsning om ”The Environmental Origins of the Black Death”. Rom, 2016. https://www.youtube.com/watch?v=7x9Oh0-viyM

(Publicerad i reviderad form som: Campbell, Bruce.The Great Transition: Climate, Disease and Society In The Late Medieval World. Cambridge: CUP, 2016.)

– Horrox, Rosemary:”The Black Death” (Manchester Medieval Sources. Manchester: Manchester University Press, 1994. s. 14–26.)

Läsmaterial inför presentationerna

– Green, Monica H., ”The Four Black Deaths”,The American Historical Review125 (2020): 1601–1631.

 

SESSION 6: FÖRMODERN STADSMILJÖHISTORIA – EXEMPELET BUDA (VANDRINGSSEMINARIUM – HYBRIDFORMAT)

Buda, Pest och Óbuda utgjorde under det senaste årtusendet den största bosättningskoncentrationen på det område som idag utgör Ungern. Detta medförde en betydande omvandling av omgivningen, och naturligtvis påverkades även de bosättningar som idag utgör Budapest i hög grad av sin omgivning. Detta evenemang syftar till att belysa hur detta stadsområde förändrade vattenlandskapen och de omgivande kullarna.

Végh, András, ”Buda i det medeltida kungariket Ungern och i det ottomanska riket (1241–1541–1686) – En kort stadshistoria.” I: samma författare,Buda, volym I, fram till 1686(Budapest: Budapesti Történeti Múzeum, 2015), s. 5–17.

https://varosatlasz.hu/images/pdf/atlaszok/budaI/03_Helyrajz_Topography_Buda1.pdf

 

 

SESSION 7: EN MODERN STADS STADSMILJÖHISTORIA – EXEMPELET PEST (VANDRINGSSEMINARIUM – HYBRID)

Pest upplevde en tillväxt utan motstycke i modern tid, vilket gick hand i hand med en omprövning av stadens förhållande till sin omgivning. Evenemanget kommer att ägnas åt de miljöfaktorer som bidrog till denna stadsutbredning samt de miljöproblem som metropolen tvingades hantera redan under 1800-talet.

Eszik, Veronika m.fl. ”Budapest – En framväxande metropols miljöhistoria” (Manuskript som ska delas ut)

 

SESSION 8: VAD UTGÖR EN KATASTROF – SÅRBARHET MOT KLIMATFÖRÄNDRINGAR OCH VÄDERHÄNDELSER

En katastrof formas av sitt sammanhang och kan därför betraktas som ett resultat av hur den uppfattas. De flesta av de händelser som vårt samhälle och andra samhällen betecknar som katastrofer har alltid funnits i jordens historia. Både vulkanutbrott och översvämningar har dokumenterats i miljontals år och har haft ännu allvarligare historiska konsekvenser än de som inträffat under mänsklighetens historia. Uppfattningen i sig är mycket komplex och kan ha ett nära samband med utbildnings- och kulturbakgrund, den politiska situationen osv. Kursen syftar till att ifrågasätta i vilken utsträckning man kan tala om väderhändelser eller översvämningar som tragedier eller katastrofer.

Obligatorisk läsning

– Davis, Mike, ”The Case for Letting Malibu Burn”,Environmental History Review19 (1995): 1–36.

Läsmaterial inför presentationerna

– Bankoff, Greg, ”Fire and Quake in the Construction of Old Manila”,The Medieval History Journal 10(2007): 411–427.

– Rohr, Christian, ”Människan och naturkatastrofer under senmedeltiden: Jordbävningen i Kärnten och norra Italien den 25 januari 1348 och hur den uppfattades”,Environment and History9 (2003): 127–149.

 

SESSION 9: DE EKOLOGISKA KONSEKVENSERNA AV DE STORA GEOGRAFISKA UPPTÄCKTERNA – AMERIKA SOM EXEMPEL

De europeiska upptäcktsresorna i Amerika och andra delar av världen som tidigare var okända för européerna förändrade den kulturella utvecklingen runt om i världen i grunden. De europeiska pionjärernas ankomst innebar enorma utmaningar för ursprungsbefolkningarna, både genom införandet av sjukdomar och införandet av växter och djur. Samtidigt tog européerna till sig många nya inslag från dessa nya samhällen.

Obligatorisk läsning

– Crosby, Alfred W.Ekologisk imperialism. Europas biologiska expansion 900–1900(Cambridge: Cambridge University Press, 1986), 145–170.

 

Läsmaterial inför presentationerna

-Barrett, T. ”’Marken förstörs av vatten’: Kosackernas kolonisering av Norra Kaukasus”.Environment and History 5(1999): 27–52.

– Beattie, J. ”Empire, Environment and Religion: God and the Natural World in Nineteenth-Century New Zealand”.Environment and History13 (2007), 413–46.

 

SESSION 10: KRIG OCH MILJÖN

Trots att krigs- och miljöhistorien har betydande överlappningar när det gäller intressen och ämnen har de under många decennier och århundraden i stort sett utvecklats var för sig. Kursen kommer att undersöka hur miljövetenskap och militärhistoria kan bidra till att förstå de miljömässiga konsekvenserna av såväl kalla som heta krig, samt hur mänskligheten medvetet har utnyttjat naturen i krigföring.

Obligatorisk läsning

– Hupy, J. P. ”The Environmental Footprint of War”,Environment and History 14(2008), 405–421.

– Fitzgerald, Gerard J. ”The Chemist’s War: Edgewood Arsenal, första världskriget och uppkomsten av en militariserad miljö.” I Environmental Histories of the First World War, red. Richard P. Tucker m.fl. Cambridge: CUP, 2018. s. 62–96.

 

SESSION 11: SKOGAR OCH FLODER – VEM TILLHÖR NATUREN?

Miljön och naturresurserna är inte jämnt fördelade mellan olika aktörer. Medan vissa samhällsgrupper lyckades tillskansa sig en överväldigande majoritet av mark, skog och andra naturresurser, förblev vissa former av ägande gemensamt ägda ända fram till modern tid. Detta evenemang fokuserar på konsekvenserna av gemensamt respektive privat ägande av naturresurser, kartlägger sambandet mellan den tidiga moderna statsmakten och naturens omvandling samt diskuterar frågan om skalbarhet i mänskliga system.

– Székely-byns förordningar (manuskript, egen översättning)

– Appuhn, Karl. ”Inventing Nature: Forests, Forestry, and State Power in Renaissance Venice.” The Journal of Modern History 72 (2000): 851–889. https://www.doi.org/10.1086/318548

– Zeheter, Michael. ”Förvaltningen av fisket i Bodensjön, ca 1350–1800.” I*Conservation’s Roots: Managing for Sustainability in Preindustrial Europe, 1100–1800*, redigerad av Abigail P. Dowling och Richard Keyser, s. 154–177. New York: Berghahn, 2021. https://doi.org/10.1515/9781789206937-009

– Warde, Paul, ”The Invention of Sustainability”. Modern Intellectual History 8, nr 1 (2011): 153–170. https://www.doi.org/10.1017/S1479244311000096

 

SESSION 12: ANTROPOCEN – HAR DET NÅGON MENING?

Ett av de mest omdiskuterade begreppen inom dagens vetenskapliga forskning är antropocen. Kursen ägnas åt att diskutera om begreppet har något förklaringsvärde när det gäller att belysa de miljöprocesser som ägt rum under de senaste årtusendena. Studenterna ska å ena sidan argumentera för eller emot användningen av begreppet och å andra sidan utarbeta ett resonemang för när antropocen-perioden bör anses ha börjat.

Obligatorisk läsning

– Crutzen, Paul J. ”Geology of Mankind.” Nature 415 (2002): 23.

– Simon, Zoltán Boldizsár: Varför antropocen saknar historia: Att möta det aldrig tidigare skådade.The Anthropocene Review4 (2017): 239–245.