CHARM-EU höll sin första examensceremoni den 3 februari, då den första årskullen på det gemensamma masterprogrammet ”Global Challenges for Sustainability” tog emot sina examensbevis i Barcelona. Vi träffade Lonci Tóbiás, en av de första CHARM-EU-examinerade, för att prata om hennes studieväg och de personliga erfarenheter hon fick under studietiden.
Kan du berätta lite om din bakgrund – vad har du gjort och vad har du studerat innan du började på CHARM-EU?
Jag läste sociologi under min kandidatexamen eftersom jag alltid har varit intresserad av människor och samhället. Det stod klart för mig att det var den riktningen jag ville gå i, men efter examen kände jag inte särskilt stor lust att fortsätta studera – jag trivdes inte riktigt inom det ungerska högskolesystemet. Så jag tillbringade ett år som volontär i Frankrike och arbetade sedan i två år innan jag började på masterprogrammet CHARM-EU.
Vad var det som väckte ditt intresse för hållbarhet?
På sätt och vis var det coronapandemin som, enligt min mening, blev en vändpunkt för många människor. Men våra föräldrar uppfostrade oss också på ett mycket hållbart sätt. Jag vet inte om de var medvetna om det, men för mig var det helt naturligt. Min pappa går till marknaden varje dag, köper färska grönsaker, känner odlaren och köper aldrig överförpackad och extremt bearbetad mat. Sådant hade vi aldrig hemma. Vi började också sortera avfall så snart vi kunde. På sätt och vis blev hållbarhet en del av mitt sätt att tänka. Och inte bara när det gäller konsumtion, för vi fostrades också så kulturellt, till exempel när det gäller jämställdhet, vilket jag tror också hänger ihop med hållbarhet. Min pappa lagar mat, städar och stryker, och vi var delaktiga i hushållsarbetet redan från mycket tidig ålder.
”För mig var hela idén med CHARM-EU väldigt progressiv, och jag kände att jag ville vara en del av den.”
Du nämnde att du arbetade som volontär och sedan fick ett jobb efter att du hade tagit din kandidatexamen. Varför bestämde du dig för att söka till masterprogrammet CHARM-EU?
Jag tyckte verkligen om idén att universitet skulle samarbeta för att skapa en ny modell utanför det befintliga ramverket. Vi har redan vuxit upp inom Bolognasystemet med fler möjligheter, men jag tror att många studenter har upplevt att ett Erasmus-semester kan fördröja deras studier eller att det inte alltid är lätt att få alla kurser erkända. Jag har upptäckt att den traditionella universitetsutbildningen inte nödvändigtvis erbjuder den lärandeupplevelse som jag skulle vilja vara en del av. Jag visste att jag ville och skulle fortsätta att studera, men definitivt inte inom det traditionella systemet. För mig var hela idén med CHARM-EU väldigt progressiv och jag kände att jag ville vara en del av den.
Magisterprogrammet har flera unika drag, till exempel flexibilitet och möjligheter till utbyte som är integrerade i studieplanen. Var tillbringade du dina terminer och vilken inriktning valde du?
Jag började och avslutade mina studier vid ELTE, vilket innebär att jag tillbringade den första och den tredje fasen i Budapest och den mellersta i Utrecht. Dessutom besökte jag alla CHARM-EU-städerna. Under den tredje fasen tillbringade jag en vecka i Dublin, vi hade vår avslutande konferens i Barcelona och förra året besökte jag Montpellier flera gånger. Programmets uppbyggnad innehåller inte obligatoriska och valfria ämnen som i traditionella program, vilket innebär att våra kurser är mer fasta, men under den andra fasen kan alla välja en specialisering. Jag valde inriktningen ”Mat”, men läste också nästan alla kurser inom inriktningen ”Vatten”. (Den tredje inriktningen är specialiseringen ”Liv och hälsa”.)
Varför valde du Utrecht för din mobilitetsperiod?
Under den första fasen hade vi många lärare från Utrechtuniversitetet vars föreläsningar jag verkligen tyckte om. Jag har dessutom varit i Nederländerna tidigare och tyckte att landet var väldigt spännande. Jag är intresserad av stadsutveckling – det är det område jag arbetar inom just nu – så jag var nyfiken på att se och uppleva hur det var att bo i Nederländerna även ur det perspektivet. Dessutom var det viktigt för mig att man kan ta sig till Utrecht med tåg från Budapest och att jag inte var tvungen att flyga. Varje gång jag åkte hem under terminen reste jag fram och tillbaka med tåg.
CHARM-EU-programmet erbjuder en helt internationell, tvärvetenskaplig och inkluderande utbildningsupplevelse och är öppet för studenter med alla typer av bakgrund. Utifrån dina egna erfarenheter, hur har denna kulturella och ämnesmässiga mångfald fungerat under programmets gång?
Det fanns två flickor från Indien, och vi hade flera klasskamrater med dubbelt medborgarskap och rötter både i Europa och utanför, men majoriteten av studenterna var europeiska. Vi kom dock från mycket olika bakgrunder, även de som kom från samma land, och det var intressant att se att även om vi i många fall lätt kunde förstå varandra, fanns det också situationer där vi upptäckte överraskande skillnader i våra perspektiv. Detta var inte alls något problem, utan snarare en intressant upplevelse. Dessutom hade vi olika akademiska bakgrunder, vilket också var mycket användbart och bidrog till mångfalden i våra gemensamma projekt. Jag anser dock att svårighetsgraden för att genomföra programmet inte nödvändigtvis var densamma för alla, beroende på våra utbildningsbakgrunder. I detta avseende föreslog vi att fler valbara ämnen skulle integreras i strukturen för det första semestret.
Du ingick i den allra första årskullen som aktivt bidrog till att utforma och förbättra programmet inför kommande omgångar. Hur var det att delta i denna gemensamma utvecklingsprocess som student?
Jag kan inte säga att det alltid var lätt, men för mig var det överlag en mycket trevlig upplevelse att ha en personlig relation med lärarna. Under den andra fasen lärde de verkligen känna oss alla tack vare specialiseringarna. Dessutom hade vi alltid direktkontakt med personalen på den plats där vi just då befann oss, och var och en av oss hade dessutom en egen mentor. Sammantaget kände jag att man ägnade stor uppmärksamhet åt hur vi studenter mådde, vad vi tyckte och hur vi utvecklades, vilket var trevligt. Vår individuella återkoppling var också viktig och efterfrågad vid många tillfällen, och vi hade studentrepresentanter varje termin som deltog i veckomöten med lärare och annan CHARM-EU-personal. Därför hade vi många möjligheter att ge återkoppling, och vi ombads ofta att komma med våra åsikter. Efter att ha pratat med andraårsstudenter vet jag att det har skett förändringar utifrån vår återkoppling, vilket är mycket glädjande att se.
Under den avslutande Capstone-fasen av masterprogrammet arbetar CHARM-EU-studenterna med verkliga hållbarhetsutmaningar tillsammans med intressenter från den offentliga sektorn, näringslivet eller den civila sektorn. Vilket projekt arbetade du med under denna fas och tillsammans med vilken intressent?
Det var väldigt spännande att varje projektgrupp hade en samhälls- eller ekonomisk partner som var engagerad i ämnet och stödde arbetet som extern intressent. När grupperna presenterade sina resultat under vår sista vecka i Barcelona var det intressant att se mångfalden i de projekt vi arbetade med – ett resultat av samarbetet med olika sektorer. Min grupp arbetade med ett projekt om sociala stormarknader och vår partner var en organisation i Dublin som arbetar med insamling och omfördelning av överskottsmat. Välgörenhetsorganisationer har en mycket lång tradition i Irland, och det finns många mindre organisationer. Detta sociala företag kopplar ihop dem med företag som har överskottsmat som redan har tagits bort från butikshyllorna men som fortfarande är ätbar. Vi samarbetade med dem, och det var spännande att få resa till Irland och på plats lära känna deras processer och bättre förstå exakt hur de arbetar. Dessutom hade vi regelbundna möten med dem under hela terminen, och vi hade en specifik kontaktperson som vi kunde vända oss till när som helst med våra frågor. På detta sätt kunde vi ta fram en slutprodukt som inte bara är intressant för oss, utan som vi hoppas också kan tillämpas och användas i praktiken av denna organisation.
Vilka är enligt dig de viktigaste kunskaperna, färdigheterna och kompetenserna som du har kunnat utveckla under masterprogrammet?
Det är svårt att sammanfatta, men jag tror att flexibilitet, anpassningsförmåga och snabb reaktionsförmåga vid förändringar samt problemlösning definitivt hör till dessa. Vi lärde oss också att samarbeta i tvärvetenskapliga team där medlemmarna har olika kulturella och akademiska bakgrunder. Dessutom vill jag lyfta fram självständighet, eftersom det inom ramen för en given uppgift ofta var upp till oss att bestämma vad vi ville fokusera på, och vi därför hade en viss frihet. Naturligtvis tillägnade vi oss också konkret kunskap, särskilt under programmets första, förberedande fas, där vi lärde oss mycket om hållbarhet både ur ett historiskt och ett politiskt perspektiv. Vi förfinade också våra färdigheter inom entreprenörskap och innovation. Sammantaget tillägnade vi oss en bred uppsättning färdigheter och kunskaper, och ibland är det svårt att få en helhetsbild av dem, eftersom kunskapselementen, jämfört med strukturen i traditionella kurser, var mer sammanlänkade och byggde på varandra.
Finns det någon speciell upplevelse som särskilt har gjort intryck på dig under de senaste 18 månaderna?
Jag tyckte verkligen om alla våra studiebesök. Å ena sidan hade vi två kombinerade intensiva mobilitetsprogram under den andra fasen – ett i Budapest och ett i Montpellier – och vi besökte mycket intressanta platser som marknader, grossistföretag och organisationer som arbetar med livsmedelssäkerhet. Vi hade också kortare lokala studiebesök; i Nederländerna besökte vi till exempel små trädgårdar och gemenskapsträdgårdar. Det var alltid de delarna av programmet som jag tyckte bäst om, när vi faktiskt kunde åka till dessa platser, ställa frågor och se hur de fungerar.
Vem tycker du borde söka till det här programmet, och varför?
”Det här är en mycket positiv, i grunden stödjande och vänlig gemenskap.”
Jag tror att det här programmet är värt att överväga för alla som är intresserade av att lära sig mer om hållbarhet och samtidigt vara en del av en stark gemenskap. Trots att vi studenter praktiskt taget aldrig befann oss på samma plats alla tillsammans, bildade vår årskull en mycket stark gemenskap. Även om jag inte har en nära relation med alla sextio personerna, tror jag att denna gemenskap kommer att spela en viktig roll i mitt liv. Jag har lärt känna människor från många olika håll, och jag kan räkna med dem både på ett personligt och yrkesmässigt plan. Människorna kunde redan hjälpa varandra att hitta arbete genom sina egna kontaktnät. Dessutom deltar prestigefyllda universitet och mycket duktiga lärare i detta program. Det här är en mycket positiv, i grunden stödjande och vänlig gemenskap. Och trots att det fortfarande är ett nytt program som befinner sig i utveckling, är det uppenbart att alla som ingår i det försöker göra det så bra som möjligt. För mig personligen var det också viktigt att även om jag hade möjlighet att tillbringa alla tre terminerna utomlands, så var det också möjligt att studera hemma, men på engelska och i en internationell miljö.
Nu när du har avslutat dina studier, vilka planer har du, och hur ser du på din framtid?
Just nu håller jag på med många saker samtidigt, men så har jag alltid gjort. Jag startade en skola för grafisk design parallellt med masterprogrammet. I februari började jag arbeta med stadsutveckling och stadsförnyelse, vilket också är väldigt spännande och ligger mig varmt om hjärtat. Jag undervisar också, så det är mycket som pågår samtidigt. Som jag sa studerade jag sociologi och har alltid varit intresserad av stadsrummet, människors relation till rummet och till varandra. Jag är intresserad av hur man kan organisera en stad där människor kan prata med varandra, hjälpa varandra och bygga gemenskaper tillsammans. Det är vad jag arbetar med just nu, och det är vad jag är intresserad av.
Bildgalleri:
Källa: Du kan läsa den ursprungliga intervjun på ungerska på ELTE:s webbplats. Bilderna har tillhandahållits av Lonci Tóbiás.