”We will drill, baby, drill”– Donald Trumps valslogan satte tonen, och den var definitivt inte miljövänlig. Efter hans valseger 2024 meddelade sex stora amerikanska banker att de drog sig urNet-Zero Banking Alliance(NZBA). Detta FN-program, som bland annat syftade till att upphöra med finansieringen av fossila bränslen, hade vid den tiden samlat mer än 150 banker världen över. Men sedan dess”har programmet kört fast”,beklagarChristine Marsal, forskare vid Montpellier Research in Management,”trots att det hade lett till otroliga framsteg!”
Gröna obligationer
För att vara mer precis var det kombinationen av NZBA och de europeiska regelverken som utarbetats sedan 2020 inom ramen förGreen Dealsom gjorde det möjligt för banksektorn att inleda sin ekologiska omställning. ”Europa har den enorma styrkan att kunna föreslå standarder som fastställer gemensamma mål. En helrad regelverkhar därmed införts, vilket medför nya skyldigheter för banksektorn”,konstaterar professorn, som undervisar i managementvetenskap vid IAE.
För att säkerställa efterlevnaden har många banker därför inrättat tjänster, eller till och med hela avdelningar, som är inriktade på klimatförändringar. Deras uppdrag?”Att ta fram indikatorer som gör det möjligt att sätta upp mål och redovisa det arbete som utförts för att stödja omställningen genom detaljerad och lättillgänglig rapportering, i enlighet med Europeiska unionens krav”,förklarar forskaren.
Men hur kan en bank bidra till att skydda jorden?”Genomgröna obligationer, som har upplevt en snabb tillväxt i kölvattnet av Parisavtalet”. Dessa obligationer kan finansiera förnybar energi genom att erbjuda kunderna investeringar inom denna sektor, liksom forskning och utveckling samt transportsektorn, bland annat genom att främja lån till elbilar eller energieffektiva renoveringar av bostäder. Men bankerna måste fortfarande övertyga sina anställda att sälja dessa produkter och sina kunder att köpa dem.
Stark struktur
Christine Marsal genomförde en fallstudie med en CSR-ansvarig (företagens sociala och miljömässiga ansvar) som var anställd vid en regionalbank i Montpellier(”Informationsasymmetri i kampen mot klimatförändringarna: Empiriska belägg från en fransk regionalbank baserade på struktureringsteorin”, 2024). Forskaren kunde genomföra två omgångar av intervjuer med bankanställda och få tillgång till olika rapporter i syfte att förstå hur omställningen sker inom en bankfilial.
Hennes tes? Att visa att en förändring av praxis möjliggörs genom en dubbel process som omfattar både interna och externa strukturer.”Denna teori, känd somteorin om stark strukturering, utvecklades av den australiensiske sociologenRob Stones”, förklarar hon. Hon hävdar att förändring inom en organisation kan drivas både av nyckelaktörer – som påverkar individers inre strukturer genom att förändra deras övertygelser för att till exempel stärka deras engagemang i kampen mot den globala uppvärmningen – och av organisationerna själva, genom att förändra yttre strukturer via inrättandet av en avdelning som ägnar sig åt klimatförändringar eller genom att anordna utbildningar, diskussionsgrupper och så vidare.
Ett särskilt fall
”Det som övertygade mig om att genomföra den här fallstudien var den här CSR-chefens profil”, förklarar ChristineMarsal. ”Han lever och andas sitt engagemang och gör stora ansträngningar för att utbilda andra om reglerna och övertyga medarbetarna om vikten av att följa dem. Faktum är att alla deltagare i de intervjuer jag genomförde erkänner hans karisma och stora inflytande.”Framför allt har denna chef byggt upp ett nätverk av ambassadörer inom banken som fungerar som kontaktpersoner i hela organisationen.
De intervjuer som forskaren genomförde visade också på motstånd bland vissa anställda.”För dem är denna reglering nonsens; de vill bedriva affärsverksamhet och anser att finansiärer inte har något att göra med att intressera sig för haven”. Det finns ocksåmotstånd bland bankens kunder, som Christine Marsal kunde nå genom en serie intervjuer som genomfördes av hennes studenter. I dessa intervjuer framkom att rädslan för en osäker investering, särskilt när det gäller gröna produkter, eller misstankar om greenwashing ofta fungerar som avskräckande faktorer.”Detta speglar ett bristande förtroende för bankerna, men det visar också att när det gäller pengar är miljön inte längre någon egentlig prioritet.”
På rätt spår
Denna iakttagelse hindrar inte forskaren från att dra en positiv slutsats av denna fallstudie. Och även om dessa slutsatser är begränsade till just denna bank och nära kopplade till den här chefens personlighet, hävdar Christine Marsal:”Saker och ting förändras. Banksektorn utvecklas. Och strukturerna och attityderna inom sektorn mognar, precis som kundernas – inte alla, men vissa. NZBA:s beslut är visserligen ett negativt tecken, men något är på gång.” Den vägen måste dock vara en hållbar väg.
Ursprunglig källa:[LUM#23] Banker satsar på miljön – mot alla odds – Universitetet i Montpellier