Dr Helen Toxopeusstuderade internationell ekonomi och företagsekonomi vid universitetet i Groningen. Därefter arbetade hon på ABN AMRO. Hon disputerade på en avhandling om finansiering av hållbar innovation vid Erasmusuniversitetet i Rotterdam. Inom Utrecht School of Economics är hon knuten till forskningsgruppen ”Strategi, organisation och entreprenörskap” i egenskap av docent. Dessutom är hon styrelseledamot i Sustainable Finance Lab, en nederländsk tankesmedja för en hållbar finanssektor som har kopplingar till universitetet i Utrecht.
År 2050 kommer 70 % av världens befolkning att bo i städer. Städerna blir allt tätare och klimatriskerna – värmeböljor, översvämningar och extremväder – ökar. ”Det är oerhört brådskande att göra något nu för framtida generationer”, säger Toxopeus. Natur i städerna har visat sig bidra till att lindra värmestress och vattenbrist. Den förbättrar den biologiska mångfalden, hälsan, välbefinnandet, livskvaliteten och den sociala sammanhållningen. Naturen i staden kan göra en enorm skillnad för invånarna. Särskilt i tättbebyggda stadsdelar där konsekvenserna av extremväder orsakat av klimatförändringarna slår hårt. Naturen i staden kostar visserligen mycket pengar, men den ger också mycket tillbaka till invånarna.
”Det är oerhört brådskande att göra något redan nu för kommande generationer.”
I detta sammanhang nämns ofta gröna tak som ett exempel. Dessa skapar inte bara en svalare omgivning, utan det naturliga skyddet mot UV-strålning leder också till mindre skador. På så sätt håller gröna tak betydligt längre än tak av bitumen, vilket försäkringsbolagen numera är medvetna om. ”Men det går att göra mer: till exempel att göra gatorna grönare. Det ser trevligt ut och det är förstås också ett bra skäl att satsa på grönska. Men man ser också att om man går från två körfält till ett, minskar antalet parkeringsplatser och planterar mer grönska, så leder detta till att grönskan ger mer svalka, lockar till sig insekter och fångar upp vatten. Detta har en riskminskande effekt. Dessutom leder det till hållbar mobilitet, eftersom människor cyklar eller går till fots. På så sätt kan det också förbättra hälsan.”
Tvärvetenskapligt samarbete
”En av de centrala frågorna i min forskning är hur man kan få flera olika aktörer att engagera sig och bidra till finansieringen. Det kan handla om medborgare, men också om kommuner, försäkringsbolag, företag och fonder.” Genom kvalitativ forskning – ofta genom möten med institutioner och intervjuer med personer som på olika sätt arbetar med att hitta lösningar – kartlägger Toxopeus vilka utvecklingar som är möjliga världen över, inom EU men också i Nederländerna. Bokstavligt talat också, eftersom hon och hennes kollegor i ett tidigare projekt analyserade tusen fall av stadsnatur, främst i Europa, från Urban Nature Atlas, för att se vem som stod för kostnaderna för denna natur.
”Finansieringen av gröna satsningar, organiseringen av dem men också forskningen kring dem kräver tvärvetenskapligt samarbete. Vi gör detta tillsammans med bland annat Copernicus (hållbarhetsinstitutet vid Utrechts universitet) och fem andra universitet i Europa. Jag är engagerad i HORIZON, ett projekt som bland annat handlar om samfinansiering av naturen i och omkring staden. Just nu arbetar jag med att ta fram ett policydokument för FN om finansiering av träd i staden. Tanken är att detta dokument sedan ska kunna fungera som underlag för IPCC:s rapport om städer, som man just nu arbetar med. Dessutom har jag under tre år varit engagerad i City Deal om offentliga utrymmen i Nederländerna, och jag har skrivit en klimatblogg för NRC om tanken att naturen har alla möjliga fördelar, inte bara kostnader. Jag är också medlem i GIOS-nätverket (Groen In en Om de Stad, Grönt i och runt staden): ett team för stadsnatur som är förlagt till tre olika ministerier. Där bidrog jag med min kunskap om finansiering av naturbaserade lösningar till ett underlag för det nederländska representanthuset. Egentligen vill man lägga pusslet så att de parter som drar nytta av det också bidrar till att finansiera det. Det är samtidigt det svåra, det handlar inte om en helt privat eller offentlig nyttighet.”
”Ekonomi, natur, välstånd och välbefinnande hänger samman på alla möjliga sätt.”
Grönt och rättvist
En annan aspekt som Toxopeus ägnar sig åt är rättvisefrågan. På grund av sina föräldrars arbete växte hon upp i olika länder. I bland annat Thailand och Indonesien såg hon vackra naturområden, vilket väckte hennes kärlek till naturen. Men redan från tidig ålder konfronterades hon också med fattigdomen där. Hon såg särskilt hur ojämlikt välståndet var fördelat. ”Jag bodde i ett vanligt hus, medan jag såg jämnåriga som sov i kartonger under bron. Som sexåring förstod jag inte det och undrade om det inte kunde göras på ett annat sätt. Ekonomi, natur, välstånd och välbefinnande hänger ihop på alla möjliga sätt. Jag vill fortfarande veta hur det fungerar exakt och var det kan göras bättre.”
I sitt arbete styrs hon av just den nyfikenheten och rättvisekänslan, och hon undersöker möjligheterna till hållbar ekonomisk tillväxt. ”Genom att satsa på naturen – den grund från vilken vi hämtar allt – satsar man också på ekonomins kapacitet. Vilka positiva effekter ger mer grönska i staden? Om man gör de tätt bebyggda gatorna grönare ökar värdet på byggnaderna där. Fastighetsägare får också ett mervärde av en gata som grönsatsats av kommunen, men hur får man dem att bidra till kostnaderna? En sådan investering syns helt enkelt inte lika tydligt i kassaflödet som till exempel solpaneler. Det finns faktiskt tre skäl att satsa på detta. Genom att minska risken för klimatproblem (riskminskning) kan man på lång sikt fortfarande bygga lönsamt på riskfyllda platser. Även vid förtätning (att bygga inom staden) kan man höja fastighetsvärdet genom att tillföra natur. Och vid urban kompensation (flyttning av byggnader) handlar det oftast om regler som införs uppifrån och ned, vilka säkerställer att om man bygger något på en plats i staden måste man kompensera för det någon annanstans. Alla tre är metoder för att möjliggöra fortsatt byggande på ett miljövänligt och samtidigt lönsamt sätt.”
”Om en sådan plats blir vackrare och trevligare att bo i, brukar hyrorna ofta stiga.”
Men hur ser man till att man samtidigt inte tappar de människor som bor där ur sikte? Om en sådan plats blir vackrare och trevligare att bo i, ser man ofta att hyrorna stiger. ”Det är, särskilt för utsatta grupper, ingen bra utveckling – då kan de människorna inte bo kvar där längre. Det är ett oerhört komplext samspel som jag heller inte har alla lösningar på ännu. Men jag uppmärksammar frågan. Och jag hoppas att jag kan fortsätta forska om den under lång tid framöver.”
”Det är ett oerhört komplext samspel som jag heller inte har alla lösningar på ännu.”
Ett glädjande pris
Helen Toxopeusnominerades till Agnites Vrolik-priset och tilldelades prisetfrån Utrecht University Fund. Nomineringen gör henne inte bara glad, utan berör henne verkligen. Dessutom understryker nomineringen vikten av grönska och natur i en miljö som blir allt mer urban. Att uppskattas för sitt exceptionella bidrag till samhället är en glädjande bekräftelse på all den energi hon lägger ner på sin forskning. Med forskningsmedlen från Vrolik-priset kan hon göra olika saker. ”En av planerna är att samla alla nederländska aktörer på en nationell konferens för att dela med sig av all denna kunskap. Jag skulle också vilja undersöka tillsammans med hypoteksgivare vilka offentliga och privata aktörer som skulle kunna engagera sig i att göra de privata trädgårdarna, som idag ofta är helt stelbenta, mer gröna. Slutligen skulle jag vilja delta med en workshop, helst tillsammans med WWF, på konferensen om biologisk mångfald i Armenien i höst.”
Ursprunglig källa till detta webbinlägg: https://www.uu.nl/en/bite-of-science/profitably-greening-up-in-the-city